"Vilken härlig dag tralala lala lalala"

Denna lördag har varit den längsta i mitt liv.
Dagens plan: Jag sov över hos Linda så vår plan var att 1. vakna i lagom tid 2. Linda gör sig i ordning 3. äta frukost 4. åka till mig 5. jag gör mig i ordning 6. åka till bussen som går 11.35 och möta Victoria och hennes vän
Dagens verklighet (i korthet): 1. Vi vaknar i bra tid 2. linda gör sig i ordning 3. vi äter frukost (so far so good) MEN sen träffar vi Lindas värdmamma som är smått hysterisk över att deras (superbranta) uppfart är för isig för att jag ska kunna klara åka ner med min bil. Vilket skulle ställa till mycket problem för jag var tvungen att ha den hemma till söndag morgon samt jag hade inte med mig pengar, kläder eller något. Efter mycket om och men provar vi i alla fall och det går HUR LÄTT som helst! Den slirade inte det minsta!
I tidsschemat som vi höll så bra i början ligger vi lite efter nu men vi hinner hem till mig och skulle hunnit med bussen OM INTE jag backat in i S bil....
Desperat ringer jag till M som inte svarar så då ringer jag till E. De är på en waterpark så det är mycket bakgrundjud men han säger åt mig att visa S skadorna. Det resulterar i att jag får gå och väcka S med ett försiktigt gernerat Hi, I backed in to your car. Ett underbart sätt att vakna på! Efter lite svordommar konstaterar han att det troligen inte är så faligt. Bakre skärmen (under backluckan) behöver förhoppningsvis inte bytas utan bara sättas fast. Hoppas hoppas eftersom jag pejar för det! Han var i alla fall mycket trevlig och verkade inte arg. Troligen var han sinnesjukt less, de skulle jag vara i alla fall.

12.20 sitter jag och Linda på bussen, fast det kändes som att klockan var 17,18. Smått energiska (i alla fall jag) och båda bara vet att något mer kommer att hända. Framme upptäcker Linda att hennes sula till skon har lossnat och jag hoppades att de var den "dryga grejen" vi båda kännt på oss kommer att hända. Icke sa nicke. Efter en bra dag i ett regning New York sitter vi fast i en timme i en trafikstockning. Vilket inte skulle vara så farligt om jag inte var oroligt att komma hem innan familjen lagt sig. Jag kommer dock hem innan och de var mycket trevliga och sa att jag inte ska tänka på det så mycket. De hade dock inte sett bilen än eftersom det var mörkt när de kom hem.

Faktiskt så tänkte jag inte så mycket på bilen under dagen, för något år sedan skulle jag inte kunnat slappna av på hela dagen.
Det var kul att träffa Victoria igen :)
Nu hoppas vi på att olyckskvoten för detta år är full!