Det blev bara pannkaka

Det är en vacker solig söndag morgon. Jag vaknar lite över nio i ett tyst hus. Nämen, vaknade jag först för en gångs skulle tänker jag och går ner för att äta frukost. När jag äter min yogurt får jag den brillianta idén att göra svenska pannkakor till frukost när familjen vaknar.

Min fantastiska plan: Jag hittar alla ingridienser och gör perfekta pannkakor som smakar precis som de ska. Familjen vaknar precis när de är klara och tycker de smakar fantastiskt bra.

Problem nr 1: var har de alla sina grejer
Probelm nr 2: hur sätter man på spisen
Problem nr 3: vad har de för smör i stekpannan, deras brödsmör är samma konsistens som fetaost..
Problem nr 4: stekpannan är enorm
Problem 5: Hur FASIKEN stänger man av BRANDLARMET


Verkligheten: Jag lyckas hitta alla ingridienser och kommer på att de inte har liter och dl som mått... Alltså började jag hälla upp med ögonmått och det såg ganska bra ut. En bra konsistens, men en aningen gul smet. Efter mycket möda har jag lyckas hitta alla redskap och listat ut hur man sätter på spisen, som är en gasspis. Det går inte särskilt bra, pannkakorna fastnar och de är svåra och vända pågrund av den stora stekpannan. Helt plötsligt börjar det tjuta, och då menar jag TJUTA. Med stor sannorlikhet har brandlarmet satts igång. Jag stänger av plattan tar av pannan och springer upp på övervåningen, knackar hårt på sovrummsdörren och går in. Tomt. De är inte hemma... Jag springer ner och vet inte vad jag ska göra. Igår låg deras telefonnr på matbordet men inte längre.. Plötsligt slutar tjutandet. Tack gode gud! Efter en stund vågar jag mig på spisen igen, men då flammar det upp i en tiondelssekund så jag ställer ifrån mig allt och går där ifrån.

De smakade inte som vanliga pankakor utan mer som majsbröd. När familjen kom hem ville barnen inte smaka, eller K tog en liten bit (typ 1x1 cm) vilket inte var så konstigt om man tänker på hur jag promota dem och att de redan hade ätit...

Ibland blir det inte som man tänkt sig!