söndag 16 januari 2011

Ibland asså, då måste man ju nästan tro på Gud

Ni skulle bara veta hur otroligt nära det var att jag inte kom iväg nu på måndag! I tisdags var jag på ambassaden för att få mitt visum. De sa att det tar en vecka att få det. Jag berättade att jag åker på måndag och de sa att de skulle skynda sig. Hela dagen igår, fredag, satt jag nervöst och väntade på posten tills den kom, utan visum... desperat tänkte jag att det kanske komme till ICA Väst och gick dit, ingen tur där. Men kan inte posten komma flera gånger per dag? Jag hade mailkontakt med en från organisationens huvudkontor i London som bad mig uppdatera hur det gick. Tillslut bestämde jag mig för att försöka kontakta ambassaden. På hemsidan stod det att man bara kan ringa mellan 13 och 14 måndag, tisdag och torsdag. maila kunde man också göra, och de STRÄVADE efter att svara inom TVÅ ARBETSDAGAR (= två dag efter jag skulle åkt) så jag hade inga större förhoppningar där. Tio minuter efter jag skickat mitt otroligt desperata men ändå vänliga brev ringer en kvinna från ambassaden. Hon säger att hon har mitt visum och hade precis tänkt att posta det, men om jag vill kan jag komma och hämta det. Så jag kastar mig iväg mot bussen ( och kastar ut stackars mickis som precis kom innanför dörren) och ägnar 3,5 timmar med att konstant vara på högvarv då jag springer mellan alla fordon jag byter mellan och hinner med på sekunden/minuten varje gång!

Så nu har jag mitt visum så imorgon bär det av! aaahhh!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar